Gränsdragningen mellan verklighet och den digitala världen blir svårare och svårare att särskilja. Dagens människa är mixad och ledarskapet är frånvarande, detta har resulterat i att våra barn och ungdomar inte känner till vad ett bra förhållningssätt är för något på nätet.
Detta är ett problem för de unga idag, många av de bråk som händer börjar oftast någonstans i det digitala forumet. Detta resulterar till konfrontationer i verkliga livet, det börjar med små ryktes spridningar och slutar med misshandel. Varför blir det så här?
Vi alla har sett denna person skriva och kommentera, trollandet och det dåliga klimatet är väldigt vanligt online. Hur kommer det sig att så många tycker sig ha rätt till att skriva vad som helst bakom sin skärm utan att känna skuld eller ansvar?
Jag tror att det brister i självreflektionen för många av oss i två frågor:
- Skulle jag uttryckt mig på de här viset till den här personen i ett samtal mellan fyra ögon?
- Hur reagerar den andra personen, med tex sitt kroppsspråk?
När vi tar en konfrontation i verkliga livet så har vi andra parametrar att förhålla oss till. Vi läser av kroppsspråk och tar in hur reaktionen tas emot ur ett beteendeperspektiv. Vi tar till oss reaktionen från de uttryckta orden. Om det till exempel kommer en tystnad, ett samtal eller någon annan reaktion från det jag just sa? Här har vi kommunikation mellan människor i realtid, hjärnan tolkar signaler och därefter reagerar på gemensamma sociala regler.
I många fall så påminner samtal om någon typ av dans, vi rör oss tillsammans. Samtalet och kropparna leder varandra, vi känner efter och trycker på. Vi upplever varandra och tar till oss undermedvetna tecken. Detta gör vi tillsammans, för att vi ska kunna tacka för dansen och dansa vidare en annan gång.
Ibland händer det att någon av våra danspartners trycker lite för hårt. En konflikt uppstår!
I verkliga livet kan du lätt säga, att du kommer kliva undan för att du tycker att detta samtal inte leder någonstans och att du inte vill säga saker i affekt. Då är det viktigt att jag som mottagare låter denna person kliva undan, utan att följa efter för att sedan vänta på nästa tillfälle för samtal. Detta visar tillit och förhoppningsvis leder vidare till samtal som ger frukt.
Förhållningssätt är ett måste i alla samtal. Vilken roll tar jag i samtalet?
Det finns ett tillvägagångssätt som heter transaktionsanalys, den syftar till vilken roll jag ställer mig vid under ett samtal. Målet är att förhålla sig inom de vuxna perspektivet.
Vi kan förhålla oss mot varandra på ett vuxenperspektiv. Ett vuxenexempel är.
Jag kan respektera din åsikt men jag håller inte med. För att…
Världen online
I den digitala världen kan vi inte läsa av någons kroppsspråk och inte reagera på hur den andra tar in den informationen någon har givit dem, detta är ett problem.
Samtalen idag ligger även i hur ungdomar beter sig. Här tänker jag alltid på det klassiska citatet.
“ Barn gör inte som du säger, de gör som du gör”.
Beteenden ärver vi av föräldrars miljö och kultur. Om vi vuxna inte kan förhålla oss på ett främjande sätt online, hur kan vi då förvänta oss att barnen och ungdomarna ska göra det?
Första klivet inför ett förändringsarbete måste vara att börja titta sig i spegeln.
Hur beter jag mig mot andra online/off-line?
Vilket perspektiv och vilken roll skriver jag ifrån?
Jag tror först och främst att vi vuxna måste ta flaggan för att visa hur vi beter oss online, och är även övertygad om att vi behöver ledare och förebilder online. Detta är inte en jag-eller du fråga, detta är en samhällsfråga. Hur vi vill att människor ska bete sig mellan varandra?
Vi inom den vuxna världen behöver kliva fram, säga att det där inte är okej att utsätta andra människor för kränkningar vare sig online eller off-line. Ett annat problem med tangentbordskrigare är, att många av dem är anonyma. De går inte under sina riktiga namn och därefter tror de sig vara skyddade och inte behöver stå ansvariga för deras beteende.
Jag har full förståelse för att många inte vill skylta med sitt namn och de har rätt till att uttrycka sig. Men att uttrycka sig över någon på felaktiga sätt är fegt och oärligt. Jag, Alexander Nielsen finns på Instagram och nu på Twitter, står där med mitt riktiga namn. Jag vill ändra förhållningssättet på nätet med att visa vem jag är och vad jag står för. Låt oss stå tillsammans, som föräldrar och ledare i samhället. Politiker som vill ändra det digitala förhållningssättet, ta min hand så kliver vi fram.
Avslutar med en kort lärande historia från en av mina träffar.
I en intervju frågade jag en av mina pensionärer.
En fantastisk dam på 98 år.
Min fråga var:
Att gå på dans, vad är det?
Svar:
“jaa, du… att gå på dans, det spelade ingen större roll om vart vi dansade. Det kunde varit i en skogsdunge eller mitt i en åker, allt handlade om dansen. Mötet mellan människor”.
Detta ser jag metaforiskt, oavsett vart vi möter människor. Det kan vara i ett närliggande centrum, på gatan eller på nätet. Det handlar om mötet mellan oss, hur vi dansar med varandra. Ta kunskap från varandra, ingen av oss är perfekt och dess eftersträvan är förgäves.
Det enda vi kan göra är att sträva efter nuets perfektion, var den bästa personen du kan vara.