En notis plingar till i din mobil, reklam för en ny grill. Du klickar på reklamen för att det börjar bli sommar och det börjar bli fint vänder ute och att det nu skulle passa bra att köpa en ny grill, den gamla är ju en kolgrill och det hade varit nice med en gasolgrill. Innan du kommer in på sidan så får du en till notis om cookies. Som vanligt trycker du även på acceptera alla för att hemsidan blir så mycket smidigare att använda.
Oavsett om du väljer att köpa den där grillen, så på något magiskt sätt så börjar du även få mail om grillar, Instagram och Facebook börjar visa dig olika typer av grillar. Köp den där grillen, här har du en länk. TRYCK och KÖP.
Det kan upplevas som störande, för varje gång du har sökt eller tittat på något så kommer det magiskt upp i ditt flöde.
Vad har de här med ungdomar att göra då?
Allt! Precis allt.
Det är väldigt tråkigt att läsa och prata om GDPR, men vi godkänner kontrakt och ger medgivande oftare än vad vi tror. Många av fallen så klickar vi oss bara vidare utan att läsa vad som står. Vad godkänner vi egentligen när vi köpt en ny mobil eller laddar ned en app till vår telefon?
Jag syftar på din integritet, att du öppnar upp ditt digitalliv för datainhämtning av olika typer av bolag som du inte har någon relation med. Här sitter bolagen och lyssnar och följer din digitala vardag. Många upplever att det är okej, men upplever ni samma känsla när ni godkänner detta och dina barn blir granskade och förföljda?
Har föräldrar och kommuner tagit sitt ansvar om att förmedla barnen om deras rättigheter om att vara på bild eller att deras data lagras i syfte att skräddarsy deras digitala inflytande?
Jag hade detta samtal men några ungdomar i veckan, vi började diskutera om appar och hur dessa används. Jag frågade, skulle det inte vara coolt att göra ett experiment? Där vi tar en utvald person i er närhet och följer denna person digitalt i en vecka. Där vi lyfter fram hur personen rör sig, vilka tider och vad denna personen gör under veckan.
Ungdomarna tittade på mig och första svaret blev, ja! Det skulle vara superkul, min följdfråga blev. Vad sägs om att vi börjar med någon av er?
Svaret blev ett absolut nej.
Det intressanta är här att dagens ungdom befinner sig på en massa appar där de delar med sig av sina liv, men det blir en tankeställare när det kommer en fråga om deras integritet. De har inte tänkt tanken att den metadata som sparas och säljs vidare till andra företag, som vill få tillgång till barnens beteende.
Hur jobbar vi med detta i kommuner?
Varje kommun ska ha ett dataskyddsombud, detta är bra. MEN problemet är att kommuner jobbar stuprör och inte hängmatta. Med stuprör menar jag att de olika nämnder och grenar inom kommuner jobbar med sig själva, IT kör IT och fritid kör fritid. När dessa världar möts så kommuniceras det inte.
För hade det gjorts så hade INGEN kommun fått använda Discord. Varför undrar ni?
Enligt GDPR så får myndigheter inte använda program som lagras i ett tredjeland. Discord lagrar alla chattar och inloggningar inom EU, MEN då företaget ägs av någon i ett annat land som Kina eller USA så kan de ta del utav alla den informationen utan ditt samtycke då dessa verkar under cloud-act.
Fråga dig själv, vilka program använder du? och vem äger dessa? Vart sparas din information?
GDPR handlar inte bara om att barnen ska vända ryggen till när det ska fotas, det handlar om all den data som ges och ägs av andra företag. Vi måste bli mycket bättre på att äga din egen data. Fritidsgårdar i Sverige har helt tappat detta ansvar.
Det fritidsledare bör göra i dessa fall är att informera om vad som händer när ungdomar lägger upp dessa klipp eller använder appar som lagras i andra länder, vem är det egentligen som lagrar dom?
För det är ju så, använder kommunen och fritidsgårdar appar och program som säljer vidare data till deras ungdomar. Då följer det inte GDPR, de följer inte heller barnkonventionen. Titta gärna på punkt 3 och 4 i länken nedan.
Okej, ska vara ärlig här. Vi vet, innerst inne att vi är väldigt usla på teknik och deras avtal. Kommuner och den vuxna världen älskar att prata om alla rättigheter och att vi jobbar med jämställdhet, men när det kommer till det digitala, då struntar kommuner runt om i Sverige helt att följa dessa lagar. Vi lämnar ut GDPR-lappar till barnen så att de kan vara med på film och ge sitt samtycke till att vi lagrar denna data, men vi struntar i den data och informationen vi ger ut. Varje kommun i Sverige ska även ha ett dataskyddsombud som ska informera om detta, här måste vi bli bättre på att jobba med dessa frågor. För det handlar om säkerhet för varje kommuns invånare.
Alexander Nielsen
Digitala Fritidsgården